Övrigt

Ur en Eevees ögon - min historia

2013-04-22 13:12 #0 av: Eevee

När jag vaknade var alla andra redan uppe. Min familj är lite udda, den består av mamma Vaporeon, pappa Jolteon, min äldsta bror Glaceon, min äldsta syster, näst äldsta barnet Leafeon, tvillingarna Espeon och Umbreon, min yngsta syster, näst yngsta barnet Flareon. Och så jag förstås. Allting verkade lugnt, mamma och pappa kysstes, Glaceon försökte förklara för Flareon hur man använder Shadow ball, Leafeon, Espeon och Umbreon lekte kull. Ja, det var helt vanligt. 

Helt plötsligt brakade det till, och en enorm Drapion störtade in i vår glänta. Alla började springa, men jag satt fortfarande i min ormbunke.  Jag försökte istället gömma mig bland bladen så att den inte skulle se mig. Jag kunde inte se vad som hände, och jag vågade inte titta upp. När det tillslut blev tyst vågade jag titta upp. Drapion var borta, men Flareon låg orörlig på marken. 

Det fick inte vara sant, hon fick inte vara död. Jag försökte ta mig ut ur ormbunken, men jag hade trasslat in mig. Jag började bita i bladen, och kom ut. Jag sprang fram till henne. Hon andades inte. Tårarna började rinna, och jag tänkte på hur självisk jag var som gömde mig istället för att hjälpa henne. Sen omvandlades sorgen till raseri, och jag bestämde mig för att hämnas på Drapion. Jag började gå mot träden, sen hörde jag Flareon röra på sig. När jag vände mig om var jag en bit in i skogen, men jag såg ändå att hon stod upp. Jag började springa mot henne. Hennes ögon vidgades.                           - Drapion! skrek hon och sprang iväg så fort hon kunde. Hon hade inte sett mig, hon trodde att jag var Drapion. 

Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra. Jag hade förlorat min familj, chansen att hitta de igen var väldigt liten. Men vad annars kunde jag göra? Jag beslutade mig för att leta reda på de. Jag började gå mot det håll som Flareon sprungit. Efter en stund befann jag mig vid klipporna. Det var ett ställe med en massa grå klippor. Så långt hemifrån hade jag aldrig varit förut. 

Jag hörde någonting bakom en av klipporna, men jag vågade inte gå och kolla vad det var. Jag gick snabbare för att komma undan vad det nu var som var bakom klippan. Det följde efter mig, och sen hoppade det fram framför mig. Det var en Absol.                                            - Hej, sa han. Jag kunde inte urskilja om det var ett "Jag är snäll ska vi bli vänner - hej" eller om det var ett "Dra här ifrån innan jag vänder ditt skinn ut och in - hej".

Jag svarade inte, utan gick bara förbi honom. Han sprang framför mig igen.                                                                                                - Du får ju svara när man pratar med dig! sa han argt. Han var mycket större än jag, så jag skulle inte ha en chans i en kamp. Jag visste inte hur jag skulle göra, jag skulle inte kunna kämpa, men jag skulle inte heller kunna gå förbi honom. Jag bet honom i tassen, och sprang iväg så fort mina fyra ben bar. Jag hörde hur upprörd han var, men han följde inte efter.

Tillslut kom jag till en väg. Mamma och pappa sa alltid att jag skulle akta mig för vägar, för där fanns människor, och de är farliga. Men jag var tvungen att följa vägen för att hitta min familj. När jag bestämt mig för vilket håll jag skulle gå, hörde jag ett ljud. Det var någon som kom. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag kunde inte återvända till klipporna, och jag skulle inte hinna springa ifrån. Jag bestämde mig för att försöka springa ifrån, men det var för sent. Människan hade sett mig, och var redan på väg mot mig.

Han tog fram en boll ur fickan, och det kom ut en stor Machoke ur den. Människan ropade en massa attacker till Machoke som den gjorde mot mig. Jag började springa mot klipporna. Jag var tvungen att komma bort därifrån.                                                                             - Efter den! skrek människan. De sprang efter mig, och Machoke försökte hela tiden attackera. Helt plötsligt hoppade Absol fram precis bakom mig, och började attackera Machoke. Jag stannade och tittade bakåt.                                        - Spring! skrek han. Jag började springa igen, och jag hann precis se Absol fångas i en av bollarna innan jag kom in i skogen.

Jag fortsatte springa trots att avståndet var jättestort. När jag inte orkade ta ett steg till satte jag mig ner. Jag var i gläntan igen. Jag började gråta, jag skulle aldrig hitta min familj. Sen hörde jag något på andra sidan gläntan. Jag blev rädd. Tänk om det var människan och Machoke, eller Drapion. Sen såg jag något blått, och något gult, och något lila. Det var min familj. De hade kommit tillbaka, allihopa.       - Eevee! ropade de när de fick syn på mig. De började springa mot mig. Sen stannade de. De såg väldigt rädda ut.                                      - Akta! skrek de. Jag tittade bakom mig, och det sista jag såg var en stor Machoke, sen blev allting svart.

När jag vaknade stod tre pokémon framför mig. Bulbasaur, Machoke och Absol. Bredvid de stod människan.                                             - Välkommen i gänget, sa han. 

Jag kom aldrig tillbaka till min gamla familj, men jag fick en ny...

Anmäl
2013-04-22 15:20 #1 av: Blue_Lugia

Vilken bra liten berättelse. :)

I try to make you hate me. But no matter what I do, you still think I'm your friend.
Anmäl
2013-04-22 20:02 #2 av: Mitchika

Åh, jag som trodde att lilla Eevee skulle återförenas med sin familj där mot slutet. Förskräckt

Jättefin berättelse, jag hoppas bara att tränaren som fångade lilla Eevee är en snäll och bra tränare. Glad


Välkommen till forumet, förresten! Glad

Sajtvärd för Pokémon iFokus
Medarbetare på The Sims iFokus
"Perfektion är en väg, inte ett mål." 

Anmäl
2013-04-25 07:54 #3 av: [[AcsJulia]]

Vilken fin berättelse! Blev lite kär i den stackars Eeveen! Kär Håller med Mitchika om att man får hoppas att tränaren är snäll.

Anmäl
2013-05-10 09:58 #4 av: Eevee

Ja, Mark är jättesnäll. Vi är alla jättebra vänner i teamet. 

Anmäl
2013-05-10 15:22 #5 av: Mitchika

#4 Vilken tur! Skrattar

Det låter jättebra, jag är så glad för Eevees skull. Glad

Sajtvärd för Pokémon iFokus
Medarbetare på The Sims iFokus
"Perfektion är en väg, inte ett mål." 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.