Hej! Jag vet att det här blir ett väldigt långt inlägg och jag förstår om jag kan få tillsägelser om det är nån del jag råkat missa när jag läst igenom forumets regler. Men jag vill bara dela med mig av min lilla "novell" Den är ganska enkel och kan ibland likna filmen "Pokémon Heroes" lite för mycket. Och jag vet att Pokémon inte pratar mänskligt språk men i den här berättelsen pratar dom fortfarande "Pokémonspråk" men det är bara översatt om man kan säga så. Sen så har jag nämnt vissa attacker, så bli inte för irriterade om det är attacker som inte stämmer för just den Pokémonen för jag kan ju inte allas attacker klart och tydligt i huvudet. Beklagar att texten är stor i början och blir mindre sen, men jag vet inte hur man ändrar den. :/

Otrolig vänskap

Inne i Johto-regionen i Pokémons värld lever många olika varelser, vissa helt

unika i denna del av världen.

Latios och hans syster Latias, är regionens beskyddare och vaktar över dom Pokémon som lever här. Men inte för att det kan komma tränare och fånga dom,utan för att det finns ett onsdkefullt team som kallas Team Darkness. Dom själ Pokémon och gör dom till elaka varelser som förintar allt som kommer i dess väg.

Och för att inte denna vackra plats ska förstöras helt, så håller Latios och Latias ett vakande öga på den.

Latias är den yngre, busigare och Latios den lugnare. Dom leker ihop, sover ihop, gör allt ihop. För om den fasansfulla dagen skulle komma, så behöver dom varandras hjälp.

Djupt inne i skogen bor ett par andra goda vänner; Quilava och hans bror Typhlosion.

Dom andra Pokémonen brukar kalla dom för Quil och Ty.

Precis som Latios och Latias så håller dom sig alltid nära varann. Eller ja, för det mesta…

Quil är dock en väldigt nyfiken liten typ så han brukar ibland ge sig ut på små upptäcksfärder. Ty blir orolig och irriterad varje gång han kommer tillbaka. ”Var har du varit? Vi måste hålla ihop vet du väl?” ” Det är ingen annan Pokémon än du som springer iväg hela tiden, brukade han skälla. Elden brann runt hans nacke och när han var riktigt irriterad så kunde lågan bli en meter hög!

Men Quil brydde sig inte särskilt mycket.

En dag när han smög bakom en buske fick han syn på Latios och Latias. Han blev genast fachinerad av dom. Latias skrattade och hade roligt och Quil ville så gärna leka med dom!

Utan att tänka sig för sprang han rakt ut på öppet fält och fram till Latias.

Hon blev väldigt nyfiken, men Latios däremot som var beskyddande mot sin syster, trodde att det var ett hot och anföll Quil! ”Försvinn härifrån!”,skrek han samtidigt som han störtdök mot honom. Quil blev vettskrämd och rusade in i skogen igen.

Latios och Latias gjorde sig osynliga och flög i väg dit ingen kunde hitta dom.

Men Quil blev mycket sårad och gick snopen tillbaka till sin bror. Han gick varje dag fram till skogsbrynet där han först sett dom två Pokémonen och såg avundsjukt på när dom busade och flög högt, högt upp.

Plötsligt hörde han ett högt rytande och sprang dit för att se vad som hände. Till sin fasa fick han se Ty fast i en fälla. ”Hjälp!” skrek han. Sen fick han se Quil. ”Spring härifrån innan du blir fången!” ropade han.

Det var team Darkness som hade gillrat en fälla och dom hade redan hunnit fånga massa Pokémon som skrek i panik.

Två av medlemmarna; Ben och Jenna, skrattade elakt. Dom hade varsinn svart dräkt med ett stort ”D” på . Deras medhjälpar-Pokémon var en Skarmory och en Houndoom. ”Nämen titta, en som bara väntar på att fångas”, sa Jenna och log sitt elaka flin. ”Nu tar vi den!” instämde Ben.

Dom beordrade Skarmory och Houndoom till attack. Quil försökte försvara sig med Flamewheel-attack, men det var lönlöst. ”Spring härifrån!” Ropade Ty. ”Men…” Quil tvekade, men när Team Darkness Skarmory än en gång störtdök med sin Quickattack, så sprang han iväg det fortaste han kunde.

Han gömde sig i en liten håla. Där bodde en liten Furret och dess familj som blev ganska sura när en annan Pokémon plötsligt bara trängde sig på.

Quil gick i väg och grät, vad skulle hända med Ty? Vad skulle han göra nu? Var var Latios och Latias när man behövde dom?

Samtidigt i en annan del av skogen försökte en mycket arg och upprörd Latios stoppa Team Darkness. Latias hade också tillfångatagits. Men dom han undan i sin specialbyggda luftfarkost.

Latios blev helt förtvivlad. Quil hörde hans rop och smög sig närmare. Latios fick syn på honom och körde bort honom igen. Quil grät igen. Han måste hitta sin bror innan något hemskt hände, men han visste inte hur. Han somnade en stund.

Skogen innvånare hade åter lugnat ner sig, men det var sig inte likt, det var alldeles öde och dom få Pokémon som var kvar hade dystra och uppgivna miner.

Latios flög oroligt fram och tillbaka och fick syn på Quil igen. Först tänkte han strunta i honom, men när han såg hur ledsen han var så försökte han prata med honom. Quil blev rädd, men Latios sa bara; ”Du har förlorat din vän med va?” Quil slog ner blicken. ”Ja”, svarade han. Min bror är tillfångatagen… Latios nickade.

Han tänkte hitta Latias och alla dom andra Pokémonen. Men eftersom han förstod att Ty betydde lika mycket för Quil som Latias gjorde för honom så kunde han inte lämna honom helt ensam.

”Jag tänker hitta min syster, och alla dom andra. Vill du följa med mig?” frågade Latios lite tveksamt. Quil trodde inte sina öron. ”Jaaaa! Det vill jag gärna!” Du kan bli min nya bror!” skrattade han. ”Nej, nej, nej lugna ner dig lite nu”,sa Latios bestämt. Vi kan kanske….tja… sammarbeta. Men direkt när allt är återställt får du klara dig själv med din bror, ok?

Quil nickade ivrigt. ”Dåså.”fortsatte Latios. Vi ser till att vila lite nu.

Quil ville sova nära sin nya ”vän” men Latios var inte helt bekväm med det.

Nästa morgon vaknade Quil av att han kände sig iaktagen. Det var Latios.

”Nu ger vi oss av”,sa han. Quil fick rida på hans rygg.

Latios visste precis i vilken riktning Team Darkness flytt. Quil var överlycklig över att få se allt ovanfrån. ”Latios, du är min idol,”sa han sen. Latios kände sig faktiskt lite stolt.

Dagarna gick och med tiden började Latios mjukna lite. När Quil drömde om sin bror Ty på nätterna brukade det rinna tårar ur hans små ögon.

Latios tyckte synd om honom och höll honom närmare sig för att trösta honom.

Ibland fick dom tid över till lek och Quil satt på Latios rygg medan Latios flög supersnabbt över himlen. Den leken älskade Latias också, även fast hon flög själv.

Efter några dagar kom dom fram till Team Darkness högkvarter. Deras ledare; Mark The Dark, såg belåten ut. ”Bra gjort ni två”, sa han till Ben och Jenna. ”Nu har vi allt som behövs för att ta över världen”

Men plötsligt kom något instörtandes genom fönstret! Det var Latios och Quilava. Mark såg chockad ut. Latios började använda psykiska krafter och Quilava eldkrafter och tilsammans lyckades dom smälta gallren och släppa ut Pokémonen.

Quil sprang fram till Ty.

Latias flög lycklig fram till Latios och gav honom en kram. ”Ni räddade oss!” ropade hon glatt.

Men innan Latios hann svara blev han instängd i en bur! Mark var rasande!

”Du har förstört allt!” skrek han. Burens galler var strömförande och gav Latios starka elstötar samtidigt som några medhjälpar Pokémon attackarde honom.

Quil förtvitlat när han fick se vad som hände.

Nej han tänkte inte låta detta hända!

Han sprang fram till buren och använde sin attack Flamethrower det kraftfullaste han kunde! Dom andra Pokémonen anslöt sig och försökte stoppa attackerna mot Latios.

Eftersom dom goda Pokémonen var fler så lyckades dom till slut förstöra den elektriska buren. Team Darkness Pokémon var utmattade. Men det blev kortslutning i hela byggnaden och alla Pokémon var tvungna att fly. ”Kom Quil, vi måste ut härifrån!” skrek Ty panikslaget.

”Men….Latios”. sa Quil tyst  ”Vi måste ut härifrån, NU!” Sa Ty bestämt.

I sista stund lyckades alla Pokémon undkomma en kraftig explosion.

När röken lagt sig ville Quil leta efter Latios, men han kunde inte hitta honom någonstans.

Sen fick han se Latias som grät. Hon tittade på Quil och skakade på huvudet. Sen vände hon sig om och utstödde ett hjärtskärande skri. Latios låg orörlig, svårt skadad.

Quil försökte på alla sätt få honom på benen. Latios vaknade men var mycket svag. Sen sa han; ”Du är den bästa bror jag kunde fått……” Sen somnade han in.

Latios själ tittade på honom och nickade, som om han menade att det var över. Sen steg den mot himlen.

Alla Pokémon grät.

Quilava grät också, och Latias försökte trösta honom.

Alla Team Darkness medlemmar arresterades av Konstapel Jenny och sattes i fängelse.

Quil, Ty och alla dom andra Pokémonen återvände till skogen och så småningom återvände livet till ”det normala” Fast det var inte riktigt som vanligt ändå. Nu hade Latias ensam ansvaret som Johto´s beskyddare och även bland tränare berättades legenden om en Latios som offrat sitt liv för att rädda alla och det gjordes en staty av honom.

Quil brukade ofta titta upp på molnen. Hans favorit var den som liknade…en Latios….